Efter att antennsignalen och lokaloscillatorsignalen har blandats, väljs IF-signalen ytterligare av IF-transformatorn och förstärks sedan med nästa steg. Hela konstruktionen är installerad i en metallskärm med blystift i botten och justeringshål i toppen. Primärspolen och sekundärspolen är båda lindade runt den magnetiska kärnan, och magnetkåpan är täckt utanför den magnetiska kärnan. Det finns gängor på magnetkåpan och den kan rotera på nylonfästet. Spolens induktans kan ändras genom att justera gapet mellan magnetlocket och magnetkärnan.
IF-transformatorer matchas vanligtvis med kondensatorer för att bilda en avstämningskrets. IF-transformatorer är uppdelade i enkeljustering och dubbeljustering. En enkelavstämnings-IF-transformator består endast av en primärspole och en kondensator för att bilda en avstämningskrets. Om avstämningskretsarna är kopplade av kondensatorer eller induktorer kallas det en dubbelavstämnings-IF-transformator. Generellt har transistorradioer tre enkelinställda IF-transformatorer, och positionerna för de tre är inte utbytbara.

