Frekvensregleringen av induktionsströmförsörjningen uppnås huvudsakligen genom att justera växelriktarens triggerfrekvens.
I seriekretsen är tyristorsystemets huvudfunktion att skydda remlikriktaren. När likriktaren fungerar normalt är utlösningsvinkeln ungefär noll. Effektreglering uppnås genom att styra växelriktarens triggerfrekvens. När effekten ökar rör sig triggerpulsen framåt, vilket ökar triggfrekvensen för tyristorn, ökar uteffekten och förbättrar systemets effektivitet. När pulsen rör sig framåt (dvs. kommuteringskontrollvinkeln a är liten) i viss utsträckning, kommer "w"-vågformen att bli en standard sinusvåg, den perifera detekteringsfrekvensen är lika med frekvensen som strömmar genom induktionsspolen på den elektriska ugnen, och effekten når maximalt.
Tvärtom, när seriemellanfrekvensugnen behöver minska effekten eller hålla värmen, bör triggerpulsen röra sig bakåt. Trigga inte tyristorn V omedelbart, fördröj tiden från To till t innan du ger starttriggerpulsen, så att tyristorns triggerfrekvens reduceras och därigenom minska växelriktarens uteffekt. Denna reglering är faktiskt ett AC PWM-läge, som styr uteffekten och frekvensen genom att justera triggerpulsens position1.
Dessutom inkluderar effektregleringsmetoderna för induktionsvärmeströmförsörjning också två kategorier: DC-effektreglering och invertereffektreglering. DC-effektreglering är att justera inspänningen på DC-sidan av växelriktaren, medan växelriktareffektreglering är att justera uteffekten genom att styra växelriktarens omkopplarrör. När växelriktarens effekt och arbetsfrekvens ytterligare ökar, väljs det i allmänhet att justera effekten på likriktarsidan, såsom choppereffektreglering, som arbetar under likspänning, har en hög effektfaktor och har liten harmonisk interferens till elnätet, vilket gör systemet mer stabilt och pålitligt.

