Det vattenkylda kylsystemet använder en pump för att cirkulera kylvätskan i värmeröret och avleda värme. Den värmeabsorberande delen på kylaren (kallad värmeabsorberande låda i vätskekylsystemet) används för att absorbera värme från datorns CPU, norra bryggan och grafikkortet. Värmen som absorberas av den värmeabsorberande delen släpps ut till utsidan av värden genom radiatorn som är utformad på baksidan av flygkroppen.
Inom området för persondatorkylning idag, även om luftkylda radiatorer i princip har undkommit den onda cirkeln av kraftig värmeavledning med högt buller, utvecklas de i allmänhet i riktning mot stora volymer, flera värmerör och övervikt, vilket medför stora olägenheter till användare i den faktiska användningen och installationen av radiatorer, och sätter också ett stort prov på bärighet och tryckbärande kapacitet hos datortillbehör. Med tanke på de ovan nämnda svårigheterna i eran efter luftkylning accepteras vattenkylda radiatorer gradvis av majoriteten av datoranvändare.
Som en mogen värmeavledningsteknik har vattenkyld värmeavledning alltid använts i stor utsträckning på industriella sätt, såsom värmeavledning av bilar och flygplansmotorer. Tillämpningen av vattenkyld värmeavledningsteknik inom datorområdet beror inte på att luftkyld värmeavledning har nått sitt slut, utan för att vätskans värmeavledningshastighet är mycket högre än luftens, så vattenkylda radiatorer har ofta bra värmeavledningseffekter, och bullret kan också kontrolleras väl. På grund av dess fördelar i värmeavledningseffektivitet och tystnad dök vattenkylningsradiatorer upp strax efter att luftkylning blev populär. Lyckligtvis blir vattenkylning inom datorområdet populär idag, och detta beror på de stora framstegen i säkerheten och stabiliteten för vätskekylning.

